Life…

Att förmedla till sina barn vad som är viktigt här i livet, vad som gör det värt att leva. Att få dem att förstå att man i slutändan är sin egen bästa vän, att inte någon annan någonsin har rätten att styra dig, bestämma över dig och få dig att känna dig underlägsen och mindre värd.

Det är inte alltid helt lätt, för barn gör inte som man säger de gör som man gör. Det gäller alltså att själv leva sitt liv så som man vill att de ska få leva sina, vara en god förebild.

Det är inte alltid helt lätt.. Men det ska bli ändring på det. För det viktigaste jag vill lära mina barn är.. Vill man så kan man och det gäller i stort sett a l l t.

Vi har bara ett liv.

Det gäller att ta tillvara på det…

Fina dagar…

Sitter här hemma och samlar kraft till att ta mig till affären med barnen. Lördags godiset hägrar och det har tjatats i x antal timmar .. Det där körkortet hade suttit fint nu, en bussresa är ungefär det sista man känner för i det här vädret.

Jag var ute en sväng med mina små förut och insåg då att vi totalt missat det där med gemensam städ dag i området… igen. Vid sådana tillfällen, då man försöker att obemärkt gå förbi folk som städar diken och låtsas som det regnar och man egentligen inte tillhör området utan mest är på en promenad igenom.. Då skäms jag. Varför kan vi aldrig komma ihåg sånt där? Inte för att vi hade varit med ändå.. med en nyfödd i huset men då hade jag ju åtminstone låtit bli att gå ut under just de timmarna.

Lägger in lite bilder från vår fredag.. Hade fin besök av Johanna och Linda med deras döttrar. Massa prat och skratt, bollande med barn och bebisar, promenad och fikande i flera timmar. En riktigt härlig dag!!

Kvällen spenderade jag ihop med 3 av 4 fina barn..

Så roligt hur otroligt koncentrerade dessa två kan vara då de tittar på något.. Jag måste bli fysisk med dem om de överhuvudtaget ska se eller höra mig. Där är de mycket lika..

Dion petar lite på sin syster under en av få pauser i skrikandet..

Hört rykten om att det är Eurovision i kväll.. Det får man ju inte missa hur jäkla dåligt det än är, det är ju lite av en tradition att sitta och klaga på hur kassa alla bidrag är. Skillnaden i år är väl att det finns åtminstone EN bra låt.

Kanske till och med finns en chans till vinst?

Älskade lilla…

Kvällarna ser man ju inte framemot här hemma.. Jag kan kolla på klockan och tänka ”nu måste jag hinna göra det och det innan hon börjar” och sen mycket riktigt börjar hon skrika.

Min stackars lilla lilla docka har så fruktansvärt ont i magen och skriker varje kväll med start vid samma tid och håller på i ungefär 3 timmar.

Kolik säger bvc och jag tänker stilla.. Att om jag var tvungen att få ett kolik barn.. Var det tvunget att bli barn nr 4?
Känns som det hade varit lite lättare att handskas med om jag inte hade 3 barn som ska äta kvällsmat, förhöras på läxor, göras i ordning för sängen och nattas precis just då under de timmarna som hon skriker halvt hysteriskt.

Men herregud.. Bara att bita ihop, pussa på min docka och trösta så gott jag kan.
Och samtidigt ge så mycket jag bara kan av mig själv till de andra 3..

Jaha.. Nu börjar hon igen. 5 minuters paus fick hon iallafall.. Stackarn.

Baby Converse..

Barn Converse är bland det sötaste som finns.. Baby Converse minsta storleken är om möjligt ännu lite sötare.

Dessa underbara fick Livy av min fina vän Philippa häromdagen.

Rosa.. Såklart!

En tur till havet…

Då jag för en stund sen väcktes av dockan och försökte ta mig ur sängen ljudlöst så fick jag känna något jag inte känt på ett bra tag.

Träningsvärk..

Och ur mig kom en blandning av ett kvidande och ett jubel!
Äntligen har min kropp fått känna av att det finns dolda muskler någonstans där bakom allt löst.

Värken kommer utav gårdagens promenad till havet. Linda kom hit på morgonen med sin hund Ozzy och efter att vi i vanlig ordning lämnat på dagis och ätit frukost så gav vi oss o väg.
Det gick faktiskt väldigt smärtfritt på dit vägen och jag tror nog att vi var lite imponerade av oss själva båda två.

Lagom framme så vaknade dockan och fick lufta rumpan med havsluft medan Lindas håriga barn lekte loss på stranden med en upphittad leksak och tog sitt premiär dopp.

På vägen tillbaka var vi inte riktigt lika tuffa.. I stekande sol släpade vi hem våra trötta ben och tog sen pustande igen oss i skuggan här hemma.
Det är ju rätt lustigt att vi är i samma usla form, Linda efter en cellgifts behandling och jag en graviditet.
Vad säger det om mig egentligen?!
Jag har ju knappast varit sjuk men det tar ändå en tid för kroppen att återhämta sig.

Skönt ändå att vi ligger på samma nivå.. Det får bli många fler promenader för oss framöver för att stärka dessa stackars kroppar ;-)

Kärt barn…

Kärt barn har många namn heter det ju och hur mycket jag än gillar att kalla vår nyfödda dotter för dockan , älsklingen, hjärtat , skruttis och pruttis så måste hon ju ha ett namn. Ett riktigt namn, ett som de kan ropa upp och faktiskt uttala rätt på vårdcentralen och hos tandläkaren.

Vi har fått sååååå många frågor om hennes namn och vi hade faktiskt inget färdigt. Jag visste att jag var trött på D namnen och hade helst velat ha ett namn på M som jag har. Men det visade sig vara svårt att hitta något och framförallt komma överens. D ville helst ha ett äldre persiskt namn, problemet med de namnen blev då att de inte var lika vackra då man sa dem på svenska.

Tillslut gjorde vi ett eget namn, som vi känt på ett tag nu.. Och ja, hon är absolut en LIVY !!

Kan uttalas med Y som det stavas eller I..

Papprena är inskickade..

Livy Maija-Liisa

Tilltalsnamn Livy och mellannamn efter min älskade mormor Maija – Liisa..

Tidig morgon och massvis med kläder…

Ännu en fantastiskt härlig dag är strax slut, i dag ska det bli extra skönt att krypa ner i sängen då jag har varit uppe sedan kl 5. Dockan vaknade somvanligt vid 05 och för att inte väcka D och Dion så brukar jag gå upp med henne, byta en blöja och amma i soffan. Gjorde likadant i dag men då jag satt i soffan så hör jag små tassande fötter komma i hallen.. Jätte glad liten kille stod där och gnuggade sig i ögonen. Han blev dock jätte arg på mig då jag försökte lura i honom att det var natt då solen lyste upp hela rummet. Lyckades ändå få honom i säng en stund till men jag hann inte somna om för dockan knorrade så med sin mage, bara till att gå upp igen. Och efter mig kom åter igen Dion, då gav jag upp och satte på morgontv.

I dag hade han dagis så efter att jag lämnat honom där vid 9.30 så gick jag hem och fick fixat lite här hemma medan dockan sov i vagnen. Herregud.. Denna tvätt gör mig galen. Tittar på de där enorma högarna som snart tar sig ut ur tvättstugan och in i köket och försöker förlika mig med tanken på att detta är min lott här i livet. Tvätt.. jag kommer aldrig slippa undan den.

För att tala om kläder.. I går var vi ju i väg på fotbollsmatch och jag träffade Ulrika där. Hon var utrustad med både stol och filt att sitta på och tur var väl det för det hade jag helt missat. Jag hade dock fått med mig kakor och saft till barnen så de var nöjda och glada. Matchen mellan hennes Gustavs lag och Damiens lag var först väldigt jämn men snart drog Damiens lag i väg och vann med 5-0. Kändes ju helt ok.. Eller vad säger du Ulrika??

Förutom saker att sitta på så hade hon med sig otroligt mycket fina presenter till dockan. Jag var tvungen att lägga upp allt i morse för att verkligen se vad vi fick för det var så mycket. Kläderna på översta bilden hade hon själv köpt .. Hon vet att jag inte är mycket för print och stora applikationer på kläder så hon var snäll mot dockan och köpte söta kläder med starka färger och applikation i form av söta djur. Klart barn ska ha roliga kläder! Dessa tyckte jag faktiskt var hur söta som helst så tack tack tack snälla Ulrika! Du får bild då kläderna passar henne :-)

Ulrika var min handledare under min första praktikperiod, under den andra så var jag på baby avdelningen och hade Emma som handledare. Denna bilden är full av kläder från just den avdelningen.. Emma och Ulrika hade hjälpts åt att plocka ut så himla fina grejer till dockan. och nu behöver jag inte köpa ett endaste plagg i stl 62 och 68 kan jag ju lugnt säga.

Tack hela baby avdelningen med Emma i spetsen och tack Ulrika för mysig stund vid fotbollsplanen och söta kläder :-)

Jag ser förresten nu att mina fötter är med på båda bilderna.. Ha ha ha ! Gud så fult…

Nä.. Nu blev det natten för mig!!

Mamma piff…

För en vecka sedan fick jag ett hembesök av en tjej som heter Jenny och som gör fransförlängningar. Att vara hemma med en liten bebis är nog det mest oglamorösa du kan göra, det finns sällan eller aldrig tid för en lång härlig dusch, hår fixande och sminkning. Så är det i allafall för mig! Att ständigt gå runt med sömnbrist och aldrig få tid till lite mascara det gör att jag ser 10 ggr tröttare ut än vad jag i själva verket är. Så när jag hörde talas om Jenny så slog jag till och ringde henne på studs.

Gullig som hon är så klämde hon in mig innan min examen och kom även hem till mig och gjorde dem. Kunde inte blivit så mycket bättre för mig och jag var otroligt förväntansfull. Jenny berättade att jag skulle bli liggandes och blunda i 2 timmar och då det rimmade otroligt dåligt med en nyfödd så mutade jag Linda så hon kom hit och var bebisvakt. Ni kan tro att hon var stressad över eventuellt blöjbyte och skrik fest ;-)

Men jag hade självklart tagit mig ett ordentligt snack med lillan innan och förklarat hur viktigt det vara att hon var snäll och sov i just de timmarna. Snäll dotter som hon är så sov hon gott i tant Lindas famn under hela Jennys besök.

Här ligger jag uppflugen på köksbordet.. man tager vad man haver.

En före bild.. De där ögonfransarna hade inte fått känna på mascara på över en månad ..

Och en efter bild.. Fransarna limmas på de egna, ett otroligt pill jobb med ett jätte naturligt resultat. Jag ser helt enkelt konstant sminkad ut och dessutom så ser det ut som jag har långa vackra fransar. Jag är jätte nöjd med resultatet och känner redan efter en vecka att det är som Jenny sa.. Det är beroende framkallande!

Så det kommer absolut bli så att jag bokar en tid med Jenny och fyller på dessa om några veckor.

Barnvakten såg ut som hon aldrig gjort annat än att vagga bebisar :-)

Och efter att hon vart barnvakt ett tag så fick hon agera frisör. Det kändes väldigt skönt att få både hår och fransar fixade inför examen och det gjorde absolut att jag kände mig lite piggare och fräschare den dagen.

Så tack världens bästa Linda för hjälpen och tack Jenny för att jag numera ser vaken ut om dagarna :-)

1 månad…

Lagom till sin 1 månads dag fyrade denna docka av sitt första ordentliga leende med tillhörande joller och behöver jag ens säga att mitt mammahjärta tog några extra slag av lycka?!

Det är så härligt då man börjar få kontakt med de här små , då de små ögonen nyfiket fäster blicken på ditt ansikte och fångar ens blick. Inte mycket som slår det.

Tyvärr så har hon fortsatt mycket ont i magen och jag har snart plockat bort allt på listan ”kan ge bebis gaser då du ammar”, så min kost är just nu allt annat än spännande men vad gör man inte? jag lider så med henne då hon helt förtvivlat kurar ihop sig och skriker sig blå-röd i ansiktet. Då är det tyvärr inte mycket som hjälper, bara hålla nära, vagga och trösta med napp eller bröst. Men nu då jag äter mjölkfritt så hoppas jag nästan att det ska bli bättre, eller ja.. egentligen inte för det betyder ju att jag får fortsätta denna trista mjölkfria kost men nu vill jag bara så desperat få veta vad det är som gör så ont i lilla magen. Det kan ju också vara så att magontet inte alls beror på något jag äter men det visar väl sig snart. 3 veckor ska man äta mjölkfritt för att se ett eventuellt resultat, känns som en hel evighet just nu.

Vad gör denna 1 månads tjejen mer då? Jo.. Hon sover , sover och sover lite till, gillar att ligga med naken rumpa på skötbordet och snacka med hyllan bredvid och hon har nyfiket börjat följa sina syskon med blicken.

På nätterna vaknar hon alltid runt 2-3 och 5 för att äta och 6.30 för att bajsa.. Som en klocka.

Tänk att det redan gått 1 månad sedan vår fina lilla docka med världens största ögon kom till oss..

Jag grämer mig dagligen över att jag inte fått färdigt förlossningsberättelsen, jag måste få ner den skriftligt innan detaljerna försvinner ur minnet. I morgon.. förhoppningsvis ;-)

Uuuuunderbart!

Dagar som denna är det inte fy skam att vara mammaledig..

25 grader och stekande sol.. Dion är hemma i dag och än så länge verkar han rätt nöjd med det. I och för sig är ju pappa hemma oxå.. Så de har klippt gräset och varit utomhus hela förmiddagen.

Nu är det dags för storhandling och senare i eftermiddag ska vi i väg till Partille på fotbolls match.
Damien möter en väns son så jag ser framemot att få träffa henne och tjööööta lite.

Och i dag är det ju då självklart extra viktigt att Damiens lag vinner ;-)