Har du någonsin känt dig vilse?
Känt dig missnöjd utan att egentligen veta varför, känt dig rastlös trots att du haft upp över öronen att göra, stressad över att du aldrig finner tiden till dig själv.. tid för en stunds reflektion ?
Såhär känner jag dagligen och jag tänker ungefär sjuttiofem ggr om dagen att snart.. snart finner jag tiden, snart får jag råd att byta ut den obefintliga garderoben, snart hinner jag raka benen, måla naglarna och locka håret.. snart känner jag mig hemma i min kropp igen.
Men det tar tid och det är frustrerande. Och det som ligger och stör mest är tyvärr ett missnöje över hur lite jag känner mig som jag.
Vem är jag? Hur mår jag? Vad tycker jag om att göra? Vad skrattar jag åt? Vad gråter jag över? Hur vill jag ha mitt hår? Vad gör jag för att uttrycka mig?
Och sjutton ser jag egentligen ut?
Den här kroppen är ju inte min!! De där små kläderna i garderoben ligger där orörda i min garderob sedan ett år tillbaka och fastnar fortfarande vid knäna , smiter åt kring armarna och visar naveln. Och jag har aldrig trivts i stora mjölk tuttar.
Har du någonsin känt dig som din farmor då du äntligen hittat något i garderoben som passar men som inte alls passar ihop med resten som du ålat dig i? Det har jag.
Att inte kunna klä sig som man vill, att inte få ha sin egna stil utan helt enkelt bara klä sig i det med minst kräkfläckar och det som sitter minst tajt.. Det tär verkligen på mig. Det skapar en inre oro hos mig , gör att jag inte känner igen mig själv och kort och gott .. känner mig vilse.
Själva kilona i sig som sitter kvar efter graviditeten, de hade inte stört mig ifall jag hade haft möjligheten att uttrycka mig själv via mina kläder för då hade fortfarande JAG trätt fram.
Vem sjutton har råd att köpa nya kläder som passar nu men som inte kommer passa om ett halvår då du gått ner de där sista envisa kilona, i n t e jag.
Det slutar inte vid garderoben.. Jag springer omkring här hemma och flyttar på ljusstakar, drömmer om lampor, fantiserar om och planerar ommöbleringar och eventuella renoveringar, skriver inrednings inköpslistor. För någonstans måste min kreativitet få utlopp.. det kliar i hela mig!
Usch vilka I-lands problem jag har.. Jag ska absolut inte klaga, jag har fött 4 fantastiska barn, de mår bra, jag mår bra.. Min familj har det bra.
Men faktum kvarstår, just nu är jag lite vilse i mina känslor och det känns som jag aldrig kommer hitta tillbaka till mig själv och trivas.
Och det hänger förmodligen på så mycket mer än bara graviditets kilon, en obefintlig garderob och längtan efter den där perfekta lampan som kommer göra hela vardagsrummet..
Men någonstans måste man ju börja.
Och gud vad svammligt detta blev, men nu känns det faktiskt lite bättre..
livetmedtre.wordpress.com 
oj! nu satte du ord på en odefinierbar känsla jag har! precis så känns det! tack!
Tack för att jag inte är ensam :-)
Kram!
Åhh vad glad jag är att jag på nåt vis slank in på din blogg. För det första så beskrev du just ALLA känslor jag går med just nu, för det andra att du har fyra barn. Jag känner mig alltid uttittad och att folk undrar vilken religiös sekt man är med i eftersom man har så många barn, i Sverige är det acceptabelt med tre men inte fyra, här i Norge är det lite bättre.
Ha en fin dag
Frida
Tack!
Det känns alltid skönt då man får bekräftat att andra känner liknande.
Och jag känner verkligen igen detta med folks reaktion då man har 4 barn.
3 är ju väldigt vanligt just nu men 4.. oj oj då undrar folk nästan vad det är för fel på en .. ;-)
Hur gamla är dina barn?? Har du blogg?
Kram!!
Jag fick en kommentar en gång från en mor om vi visste hur barn blir till, vi svarade att jadå det vet vi och vi vet även vad vanligt vett är också men det vet tydligen inte du! :)
Jag har tre söner på 7, 2 och 6 månader och en dotter på 5. Så mina barn är tätt, tätt, tätt..ibland brukar jag undra vad jag gett mig in i + att alla börjar på s
Hur gamla är din barn?
Ja då har du tätare än mig.. Vi har en som fyller 13 i höst, en som blir 10 inom en månad, en som blir 4 i jul och vår lilla som snart är 5 månader.
Så vi har 2 kullar som jag brukar säga.. Jätte skönt att 2 är lite större och klarar sig själva på ett annat sätt samtidigt som det för med sig andra problem och svårigheter som man slipper då de är små.
De 3 äldsta börjar alla på D men sen fick jag nog ;-)
Den lilla har ett L namn :-)
Å vännen, jag känner med dig och försöker sätta mig in i din situation. Jag förstår hur jobbigt det måste vara, men kommer aldrig att riktigt riktigt förstå då jag inte ens har barn. Men jag finns där för dig ändå. Jag kommer inte hjälpa dig med bjöjor och bajsrumpor, men kan komma och laga middag åt er på lördag och påminna dig om hur snygg du faktiskt ÄR!! :-)
Vad kul att det hoppade in en mamma till med 4 busar, hoppas ni kan utbyta massor med tips och trix!!
Massor av kramar
Linda
Åh … Men du finns ju alltid för mig oavsett. Du är min ventil och utan dig klarar jag mig inte.. spelar ingen roll att du inte har barn för du känner MIG :-)
Längtar till i mon! Pussar!
Jaaaa! Exakt så är det!! Åh vad du kan finna rätt ord för känslor.
Om jag bara kunde köpa stolarna till matsalsbordet, lite möbler till August rum från den där lyxiga barnbutiken & lite tavlor.. Och kanske ett gäng nya kläder så skulle allt vara SÅÅÅÅ bra. Jag skulle vara SÅ lycklig. För jag känner mig fortfarande inte riktigt som jag eftersom livet förndrats så drastiskt!
KRAMAR i massor till dig du kloka människa
Nämen precis… Ett ständigt sökande efter det där lilla som skulle göra allt toppen.. Så håller jag ständigt på.
Det är bara att erkänna.. Det är absolut inte enbart underbart att vara mamma. Det är extremt lätt att tappa bort sig själv..
Kramar tillbaka vännen!